მონაწილეობითი დაგეგმარება პოსტსაბჭოთა თბილისში: ქალაქგეგმარებითი დოკუმენტებიდ ანალიზი (1991-2023)
Abstract
პოსტ-საბჭოთა ქალაქების მსგავსად, თბილისი სამი ათწლეულია გრძელვადიანი ინსტიტუციური რყევების, სწრაფი პრივატიზაციისა და არათანაბარი ურბანული ტრანსფორმაციის პირისპირ აღმოჩნდა. რის შედეგადაც მოქალაქეთა მონაწილეობა საჯარო პოლიტიკაში დიდი ხნის განმავლობაში იყო ფრაგმენტული და ფორმალური.
წინამდებარე კვლევის მიზანია შეისწავლოს, თუ როგორ იცვლებოდა მოქალაქეთა ჩართულობის შესახებ დისკურსი პოსტ-საბჭოთა ურბანული ტრანსფორმაციის პირობებში (1991-2023 წლები) და რა ფაქტორებმა განაპირობა ეს ცვლილებები. კვლევა ეფუძნება ქალაქგეგმარებით დოკუმენტებსა და სტრატეგიებს, ქვეყნის მასშტაბით მიღებულ სამოქმედო გეგმებსა და საკანონმდებლო აქტების სისტემურ კონტენტ ანალიზს (Atlas.ti, MAXQDA), რომლის ფარგლებში კოდირებული იქნა მოქალაქეთა მონაწილეობასთან დაკავშირებული 164 ნარატივი.
კვლევის შედეგები ცხადყოფს, რომ 1990-2000-იან წლებში მოქალაქეები წარმოჩენილნი იყვნენ როგორც პასიური დამკვირვებლები და ინფორმაციის მიმღებები, ხოლო 2015-2017 წლის შემდეგ, მოქალაქეთა ჩართულობის ნარატივები თანდათან ფართოვდება და სტრუქტურულ მნიშვნელობას იძენს. დოკუმენტებში ჩნდება ნარატივები გამჭვირვალობის, ადგილობრივი ცოდნის მნიშვნელობის, სოციალური თანასწორობისა და ინკლუზიურობის პრინციპების შესახებ.
კვლევის შედეგებით, ნარატივების ეს ტრანსფორმაცია დაკავშირებულია როგორც საერთაშორისო ვალდებულებებთან (ევროპის საბჭოსა და ევროკავშირთან ჰარმონიზაცია, ორჰუსის კონვენცია, ადგილობრივი თვითმმართველობის ქარტია), ისე ურბანულ პროტესტებსა და საზოგადოებრივი წნეხის ზრდასთან.
კვლევა ავსებს ცოდნას თბილისის ქალაქგეგმარების ტრანსფორმაციის შესახებ, რაც შეიძლება გამოყენებულ იქნას როგორც სხვა პოსტ-სოციალისტური ქალაქების შედარებითი ანალიზისთვის, ისე მონაწილეობითი მმართველობის მექანიზმების გაუმჯობესებასთან დაკავშირებული რეკომენდაციების შემუშავებისთვის.
კვლევა ეყრდნობა მხოლოდ ოფიციალურად ხელმისაწვდომ ქალაქგეგმარებით დოკუმენტებს და ამავე დროს, ვერ უზრუნველყოფს მოქალაქეთა რეალური გავლენის ხარისხის შეფასებას გადაწყვეტილების მიღების პროცესში. კონტენტ ანალიზი იძლევა დისკურსული ელემენტების იდენტიფიცირების შესაძლებლობას, ის ასახავს დოკუმენტურ ნარატივს და არა ფაქტობრივ პრაქტიკას.
კვლევა დაფინანსებულია შოთა რუსთაველის ეროვნული სამეცნიერო ფონდის მიერ (PHDF-21-6607)
Keywords
Full Text:
PDFReferences
Ackerman, J. (2004). “Co-Governance for Accountability: Beyond ‘Exit’ and ‘Voice’.” World Development, 32(3), 447–463. https://doi.org/10.1016/j.worlddev.2003.06.015
Bajmócy, Z. (2021). “Participation in Urban Planning and the Post-Socialist Legacy: Revisiting Maier’s Hypothesis Through the Case of Hungary.” DETUROPE - The Central European Journal of Tourism and Regional Development, 13(1), 4–23. https://doi.org/10.32725/det.2021.001
Hilbert, B., Kőszeghy, L., Szabolcsi, Z., & Csizmady, A. (2025). Participatory urban planning in post-socialist Budapest: Insights from urban development documents (1990–present). European Planning Studies, 33(10), 1692–1711. https://doi.org/10.1080/09654313.2025.2520386
Keresztély, K., & Scott, J. (2012). “Urban Regeneration in the Post-Socialist Context: Budapest and the Search for a Social Dimension.” European Planning Studies, 20(7), 1111–1134. https://doi.org/10.1080/09654313.2012.674346
K. Ziegler (2006). Städtebau in Georgien – vom Sozialismus zur Marktwirtschaft. Kaiserslautern: Kaiserslautern University Press.
Kristof Van Assche & Salukvadze, J. (2012). “Tbilisi reinvented: Planning, development and the unfinished project of democracy in Georgia.” Planning Perspectives, 27(1), 1–24.
Linkous, E. (2024). From chaotic construction to coevolution: Tbilisi’s 2019 Master Plan and the right to the city. AESOP Annual Congress Proceedings, 36. https://proceedings.aesop-planning.eu/index.php/aesopro/article/view/1205
Linkous, E. (2024). From chaotic construction to coevolution: Tbilisi’s 2019 Masterplan and the right to the city. Journal of Urbanism: International Research on Placemaking and Urban Sustainability, 1–22. https://doi.org/10.1080/17549175.2024.2324804
Nachmias, D., & Nachmias, C. (2009). Research Methods in the Social Sciences (7th ed.). New York: Worth Publishers.
Rekhviashvili, L., Sichinava, D., & Berikishvili, E. (2020). “Urban protest movements in Tbilisi: Social movements are strong, but big capital is stronger.” In Dariyeva, T., & Neugebauer, C. S. (Eds.), Urban Activism in Eastern Europe and Eurasia (pp. 89–97). Berlin: DOM Publishers. https://www.sichinava.ge/papers/rekhviashvili_et_al_2020.pdf
Salukvadze, J., & Van Assche, K. (2022). “Multiple transformations, coordination and public goods: Tbilisi and the search for planning as collective strategy.” European Planning Studies, 31(4), 719–737. https://doi.org/10.1080/09654313.2022.2065878
Slave, A., Iojă, I., Hossu, C., Grădinaru, S., Petrișor, A., & Hersperger, A. (2023). “Assessing Public Opinion Using Self-Organizing Maps: Lessons from Urban Planning in Romania.” Landscape and Urban Planning, 231, 104641. https://doi.org/10.1016/j.landurbplan.2022.104641
Sýkora, L., & Bouzarovski, S. (2012). “Multiple transformations: Conceptualising the post-communist urban transition.” Urban Studies, 49(1), 43–60. https://doi.org/10.1177/0042098010397402
Vardosanidze, V. (2001). “Urban Poverty in Georgia—Underpinnings for a National Strategy of Poverty Elimination.” UNDP Gender in Development Information Bulletin, 9. Tbilisi: UNDP.
Vardosanidze, V. (2014). “Social Dimensions of Urban Development in Post-Soviet Georgia: The Quest for Participatory Planning in Shattered Social Landscapes.” In Reimer, A., Getimis, P., & Blotevogel, H. (Eds.), Spatial Planning Systems and Practices in Europe: A Comparative Perspective (pp. 189–200). Routledge.
Van Assche, K., Salukvadze, J., & Shavishvili, N. (Eds.). (2020). City Culture and City Planning in Tbilisi: Where Europe and Asia Meet. Routledge.
Shavishvili, N. (2007). “Social Housing Problems of Urban Development in Georgia within the Crisis Context.” In N. Shavishvili (Ed.), Theoretical and Historical Issues of Georgian Architecture. Tbilisi: GTU.
Refbacks
- There are currently no refbacks.
ISSN: 2449-2833 (online)
ISSN: 2449-2825 (print)